Sköna underbara Beira

Igår var sista dagen av filmandet med Ivone. Det kändes lite konstigt att ena stunden stressa över att vi skulle ha glömt att filma något viktigt för att i den andra stunden känna en stor tillfredställelse att äntligen vara klara. Likaväl som vi haft kameran fastklistrat vid ögat så har även stackars Ivone haft den uppe i ansiktet dagligen. Så med dunder och brak…eller rättare sagt lite sega men otroligt nöjda avslutade vi allt med en god middag tillsammans på en restaurang med utsikt över havet och njöt av den svala nattluften. På vägen hem tänkte jag på hur mycket jag kommer att sakna tiden i här i Moçambique. Som tur är har vi några dagar kvar innan vi åker tillbaka till Sydafrika. Framför allt Beira, Agnes stad som hon bodde i som liten. Och nu är vi där!!! Underbara fantastiska Beira. Efter att checkat in i vårt boende begav vi oss på en vandring mor Agnes minnen. Receptionisten tittade konstigt på oss när vi frågade hur man gick till Praça da Independencia. Alldeles för långt att gå enligt honom, och då visste han inte att det var bara halvvägs av det vi skulle gå. Vi som längtat efter att använda benen istället för att åka runt i en bil traskade iväg i förhoppning om en lång promenad. Vilken promenad det blev. Med havet vid vår vänstra sida begav vi oss ner mot en uteservering vi hört talas om. Med mat i vår mage och nyladdad var det dags att ta havet på vår högra sida och bege oss mot sjukhuset och området där Agnes bott. Jag kände mig lite nervös över att jag skulle bryta ihop när vi kom fram, har varit så lättrörd på sista tiden. Och ville verkligen inte stjäla Agnes stund. Samtidigt kände jag en enorm energikick och glädje. Beira och alla trevliga människor vi mötte på vägen gjorde att jag blev alldeles kär. Så började vi närma oss, vi kom fram till vägen där Agnes kände igen sig och plötsligt stod huset där. Naturligtvis fällde jag en tår, det gick inte annat när Agnes strålade av lycka. Jag tänker inte skriva mer om detta möte, det är bättre att ni läser om det på Agnes blogg. Jag känner mig mycket glad och hedrad att jag fick vara med fina Agnes under denna underbara dag. Nu har vi just kommit hem från en restaurang där vi firat med god mat och efterrätt. Ett ställe med touch av ”Twin Peaks” med fyra kypare per bord bärandes smokings från 50-talet. Vi stortrivdes. Med fulla magar och glädje i sinnet märker vi till vår stora förvåning att på Tv går just nu Sydafrikas motsvarighet till Idol. Kan det bli bättre.