Varldens langsta dygn

Nar jag skulle kliva av planet imorse hade skorna blivit for sma. Fortfarande tittar jag ner pa vaderna och imponeras av hur mycket tva ben kan svalla pa kort tid. Hela kroppen ar trott och om, aven fast det stora samtalsamnet under dagens forsta timmar var min enorma formaga att sova. Gott dessutom tydligen, och med oppen mun.
Jag ville verkligen halla mig vaken, i den lilla tv:n framfor mig kunde jag valja mellan sakert 30 olika filmer. Tankte att jag skulle halla mig vaken hela natten, men ack ne.
Klockan tre imorse vacktes jag av frukosten, fast klockan var nog fyra egentligen och sju sydafrikansk tid nar vi klev av. Strax innan nio kandes det som eftermiddag och nyss, nar vi kom tillbaka fran stan, trodde jag att vi varit har i flera dagar.

Om alla dagar ar sa har langa kommer jag att sakna min son jattemycket, sa Elin som lamnat Noa fem ar, i Stockholm. Men han kommer hit om tre veckor.

Jag och Terese kopte bussbiljetter till Maputo och aker onsdag kvall. Transluxen kom inkorande nar vi stod och betalade och sag riktigt frisch ut. Ungefar dubbelt sa mycket benutrymme som flygplanet. Harligt.
Guru och lararlars kom forbi imorse och drog lite bra tips infor de kommande dagarna (och for vissa av oss, manaderna). Sjalv har jag redan tankarna pa Mocambique. Men hostelet vi bor pa nu ar verkligen sjukt mysigt, har pool och fin personal och internet.