Rivstart

I Ivones bil.

Måndag. Vaknade av att en av de arga hundarna i trädgården skällde så att han satte i halsen. Det var dags att börja filma, idag fick bli träningsdag för oss alla. Vi instruerade Ivone som var en naturbegåvning. Vi körde in till stan, hälsade på Afrikagrupperna, vars nya chef Lotta hade sin första dag. Vi bestämde träff med henne kl 08.30 imorgon, då bidraget från pappas minnesfond ska lämnas över till Sr Antonio. Han är redaktör för ett informationsblad om hiv och aids, som når sjukhus och sjukvårdare på landsbygden. Jag insåg att jag måste komma på ett knep för att hålla tårarna tillbaka, blev rörd bara av att prata om ämnet idag, och jag vill ju inte skrämma slag på stackars Sr Antonio.

Vidare från Afrikagrupperna åkte vi till den politiska organisation som Ivone är engagerad i, fick okej att filma kommunikationsgruppens möte imorgon. Vidare till fiskmarknaden för lunch, därefter köpte vi telefonkort för att kunna ringa alla personer som vi ska möta de kommande veckorna. Därefter träffade vi Ivones kollega Alice, hennes inspiration och mentor genom åren. Alice är hiv-smittad och jobbar aktivt i paraplyorgnaisationen MONASO. Vi fick klartecken att filma henne på onsdag. Därifrån begav vi oss till en av Ivones hjärtefrågor, G20. En liten organisation med alldeles för liten budget, som bistår aidssjuka med mat och kläder, samt tar hand om ett 20-tal barn som blivit föräldralösa pga att föräldarrna dött i aids. De försöker stärka deras självkänsla och lära dem hur de själva undviker att smittas. Imorgon ska vi följa med dem ut på fältet.

Ivones ansvarsområde är hälsa och hiv/aids. På väg hem berättade hon om den nuvarande drömmen, att öppna ett hus för unga kvinnor med hiv och aids, som de kan komma till. Där de har någon att prata med, kan lyssna på musik eller titta på tv. Smittade personer har ingenting att göra på dagarna. Ingen vill anställa dem, de är diskriminerade i samhället.
Men det är svårt att hitta finansiering för, såklart.

Nu är vi tillbaka i Ivones vackra hus. Jag har ätit en mango från trädgården. Vi har mycket att fixa inför imorgon. Och övermorgon, och dagen efter det. Vi har ett högt tempo framför oss. Möten från morgon till kväll fram till den 29:e, då det är meningen att vi ska flyga till Beira och återuppleva minnen. Har en vag känsla av att jag vid det laget är blir en pöl av utspillda känslor, som absorberas av atmosfären.

Afrikagrupperna, Maputo. Johan, Ivone och Terese.