Med makt i våra händer

I Matola Gare

Vår betydelse gick upp för oss idag. Efter lunch åkte ut på landsbygden tillsammans med Maria och Chilengue från organisationen G20. Vi skulle filma deras möte med hivsmittade personer från provinsen. En sammankomst som äger rum varje vecka, idag på utlagda tyger i skuggan av ett träd. Vi tog i hand och presenterade oss, fick lära oss Goddag på provinsens språk och möttes av skratt vid försök att uttala. Gavs nyfikna blickar när vi pillade med mickbom och kamera. Någon erbjöd sig att översätta men vi bad om att behandlas som flugor på väggen.

I vanlig ordning gjordes en presentationsrunda där alla fick berätta vad de hette, vilka slags problem och smärtor de hade, vad de tänkte och kände just nu. Detta för att kunna få den hjälp som G20 kan erbjuda, om än i blygsam skala. Totalt är de 37 personer i gruppen, men avstånden är långa och alla hade inte orkat ta sig dit idag.
Jag förstod delar av samtalet, men valde med flit att stänga av då och då. Levnadsödena var på många sätt liknande, men var och en bar på sin egen djupt personliga sorg och det kändes och hördes. Borrade sig in och pucklade på.
En av kvinnorna hade ett spädbarn med sig. När det blev hennes tur att prata satt hon tyst en lång stund. Ett tag såg hon ut att börja gråta, men plötsligt föll hon ihop på marken. Någon tog hand om barnet, en annan baddade hennes panna.

Hon fick veta att hon är hiv-smittad alldeles nyligen berättade Maria från G20. Därför blir hon så här ledsen.

Jag undrade om barnet också var smittat, men frågade inte.
De andra i gruppen hade varit sjuka allt från dryga tio år till ett par. G20 förser dem i viss utsträckning med mat, men mest med aktiviteter och samtal. Att få en chans att ventilera sina känslor hjälper till att lätta på trycket, fick vi veta. Likaså att pyssla med olika saker, som odling och matlagning.

Vid mötets slut tackade Chilengue alla närvarande för det mod de visat. Att de öppet vågat prata om ett så tabubelagt ämne.

Och nu har vi era ord på band sa han med en gest åt vårt håll. Kanske kan vi göra skillnad.

När vi talade om för Maria hur imponerade vi var av G20:s arbete, tog hon oss mjukt i armen.

Vi gör det här tillsammans. Att ni är här betyder jättemycket för oss. Kanske kan er film leda till att vi får fler bidrag, eller att fler får upp ögonen för problemet aids.

Röda korsets folkhögskola måste eventuellt lägga ner en av sina kurser till hösten och Kommunikation är i riskzonen. För varje dag som går blir det alltmer tydligt för oss vilken katastrof det vore.

Vi står här med makt i våra händer. Vi kan göra skillnad. En liten skillnad för världen som helhet, men enorm för de bortglömda individer som finns i alla hörn och som behöver hjälp att höras.