Mitt Moçambique

Filmen är nu klar och vi är mycket stolta över resultatet.
Den som är sugen på att få tag i den kan kontakta oss på agnes@dampstudios.se eller terjoh_1@hotmail.com, för mer information.

På resande häst i Sverige

Bloggen har legat trött och inaktiv sedan vi kom tillbaka till Sverige. Dess syfte är uppnått, numera kan vi nås på våra hemnummer.
Just nu redigeras filmen. Vi har fått fin hjälp av Ninni i Uppsala och nu börjar struktur och innehåll att ta form.
28 april är premiären.

Semestertorka

Vi är tillbaka i Kapstaden igen efter en helt fantastiskt avslappnad och rogivande vecka i Transkei. Fjärran från internet och mobiltäckning, därav torkan på bloggfronten.
Vi fick lära känna många spännande nya miljöer, människor och djur. Lite härligt är det ändå att vara tillbaka i civilisationen, leran från tårna tog många tvättar att få bort.

Säcken snörs sakta ihop och på fredag bär det av det Sverige igen, med snöslask, redigering och lite av en nystart. Efter att ha svajat upp och ner i självförtroendet och i vad för slags film klarar att skapa av vårt material, är vi för stunden peppade och sugna på att sätta igång. Som alltid är resan en stor del av målet, och allt vi får med oss hem härifrån är ovärderligt. Tiden har flugit och krupit med aldrig har nuet varit lika tydligt och vi har verkligen fångat dagen, i alla dess färger och former.

Klassen bor lite splittrat. Team Mozambique på ett hostel på Long Street i centrala Kapstaden, de andra på ställen lite längre ut längs pendeltågslinjen. På torsdag sammanstrålar vi alla, dels för att avfiras av Röda korset och senare för att fira av varandra hemma hos John.

Ryktet går att det hörts en och annan fågel sjunga vårens lovsång hemma i Svedala och de stora drivorna snö som skymde sikten när vi drog vår kos för dryga månaden sedan, känns inte längre omöjliga att uthärda.

En av många nya bekantskaper under semestern.

Bilder från mittseminariet

Framme i Kapstaden

Imorse aterforenades klassen. Jag och Terese anlande med buss igar, ca sex timmar forsenade och mottes av Lars och John pa stationen. Trotta och med omma for-mycket-godis-och-for-lite-mat-magar checkade vi in pa det hostel som Nadia, Asa och Bodil bor pa. Platsen ar en bit utanfor stan invid havet och de lagade varsta goda middagen till oss som vi fornojsamt mumsade i oss. Imorse tog vi taget hem till John dar mittseminariet ska hallas. Veronica, Leila och David sammanstralade med oss pa perrongen pa ditvagen, Elin fanns dar nar vi klev av, och ganget var komplett.

Kanns underligt att vara har, men liksom tidigare accepteras laget och kropp och knopp vanjer sig snabbt. Dagen har agnats at att sammanfatta allt som hant, samt att varje grupp pa monitorer haft chans att kolla genom delar av materialet. Imorgon redovisar Victoria Westgruppen, Home based care pa tisdag och jag och Terese pa onsdag.

Sa...Sydafrika. En helt annan varld mot den vi hade i Mocambique. Dels blir det kallt pa kvallen och inatt sov jag med tacke. Dels ar medvetenheten om att vara vit plotsligt sa pataglig, den uppdelning som finns mellan olika folkgrupper, vardagsrasismen. Vi har mycket att vanja oss vid. Och allt ar sa lyxigt och likt Sverige. Utbudet ar enormt och den forsta kanslan igar pa 7eleven var Jey weetabix!. Som snart foll tillbaka i insikten att fattigdom ar sa mycket mer an brist pa resurser. Och om det ar nagot som Mocambique badade i sa var det livsgnista och positiv energi, bristande weetabix till trots. Och jag saknar Maputo, Ivone, familjen och den svettiga vardagen sa att det skar i brostet.
Men. Som Maria fran Amo Trevo sa.

Genom er film har ni nu oss alltid med er i era hjartan. Och ni finns for alltid kvar i vara.

Tack familjen!

Ivone

Giovanni

Minducha

Silvia

Tiden går…

Fredag och exakt två veckor sedan vi kom till Maputo. Första veckan gick jättelångsamt, den andra hur fort som helst. Idag har vi varit helt lediga från kameran, så vi frigjorde oss från Ivones och hennes bil och promerade omkring i stan. Ivone hittade oss strax innan lunch, fick äntligen Beirabiljetterna i handen och barracuda i magen.
Mitt goda humör som under de senaste dagarna legat gömt under en sten, kröp fram igen. Kombinationen av de friska vindarna och möjligheten att andas lite egen luft bidrog.

Imorgon blir den sista dagen av filmande. Vi har frågat om vi möjligen kan låna Ioves mans bil. Han har taklucka som skulle gå att filma från, vilket vore cool.
Känns konstigt att det så snart är över. Ganska skönt på samma gång, det har varit väldigt intensiva dagar och veckor. Och det blir en befrielse att slippa hundarna på gården, som blottar tänderna så fort de ser oss och skäller i timmar när vi spolar i toaletten på nätterna.

Flera liter svett

Pusselbitarna börjar falla på plats. Imorse halv sju gjorde vi djupintervjun i Ivones trädgård. Solen gassade och Ivone gled som på ett bananskal genom frågorna. Alla farhågor om att jag inte skulle haja det hon sa spreds för den obefintliga vinden rätt snart, det är alltid lättare när orden kommer mot mig och inte mot någon annan. Så jag begrep. Att det hon gav var fina svar på svåra frågor. Och att myllret av de tankar och den förvirring vi känt, börjar inta en form.

Ikväll kommer mamman på besök. Ivones stora förebild och Afrikas vackraste kvinna. Vi laddar med en dusch. Jag frågade i bilen hem hur mycket svett mätt i mängd de andra trodde att jag avgett under veckorna här. Ivone gissade två liter, jag skulle snarare tro 25-30. Två för varje dag.

Markingenjören snor Terese kläder ur vårt rum, hon tror att den prydliga högen på byrån är smuttvätt, fast den är ett sätt att undvika den frätande lukten i byrålådorna. När vi kom tillbaka för en stund sedan var de nyss tvättade byxorna borta. Igen. De försvann förra veckan också och Terese hade inte hunnit använda dem än. Nu tvättas de alltså ännu en gång. På okänd ort.Själv gömmer jag mina kläder i en papperskasse, fast beslutad att lukta skit tills vi kommer till Sydafrika och en tvättomat.

Inatt kom vakendrömmarna. Jag pratade med kudden om bra bilder som borde tas och Ivone stod i rummets ena hörn och ville starta intervjun. Vaknade vid tre med spänd nacke, försökte somna om men hamnade i halvslummerstressen igen. Hoppade ur sängen vid sex och vi körde stenhårt. Vi förstod att tog vi en paus skulle flytet försvinna.
Nästan två band. Tjejen kan prata. Efteråt slappnade musklerna av och resten av dagen har varit mör och tröttt med huvudvärk. Glad på samma gång, eftersom jag tror att vi fick en riktigt bra intervju och kanske faktiskt kan göra en fin film i slutändan.

Nu kom Terese ut ur duschen. Det är 40 grader ute och hon bär långärmat, stickat. Allt annat är i tvätten. Stackarn. Men hon ser rätt glad ut.


Häng i stan efteråt.