Tillbaka från semestern

I tordags begav vi oss på resa med Ivone och hennes man, till Xai Xai i Gazaprovinsen. Längs vägen stod rader av unga killar som sålde påsar med grillade cashewnötter för inga pengar alls. Vi stannade och köpte, mumsade oss vidare på färden. Landet kryllar av gatuförsäljare och små landsvägsbarer, som tycks ligga i mitten av ingenstans men alltid har läsk och något att äta. Jag förstår inte hur de kan gå runt, men antagligen är svaret på den frågan att de faktiskt inte har en tillräcklig inkomst. Bara inget annat alternativ.

Efter dryga tre timmars körning blev vi mötta av Ivones kompis Jamal som guidade oss till sitt stora vackra hus ca 500 meter från havet. Äntligen lite vind, som vi sörplade i oss på hans veranda. Drack fruktjuice och njöt av det overkligt härliga som åter igen givit oss till skänks.
Jamal har flera företag, varav ett sysslar med byggnationer. Anledningen att han bor i Xai Xai just nu är en beställning att bygga 75 skolor för statens räkning och efter lite softande tog han oss med på skumpiga vägar för att visa det pågående arbetet.

Nu får ni se det riktiga Afrika sa han i bilen.

Vi besökte tre skolor som höll på att byggas. Kände mig glad och hoppfull. Vi fick lära oss hur man gjorde tegel, smaka zumo do canhu, en årstidsbunden dryck gjord på små gröna frukter från Canhueiroträdet.
På kvällen åt vi middag på Jamals terrass, vinden slet och rev och svalkan dämpade mättnaden. Sov gott.
På lördagen tog Jamal med oss till sitt hotell i Zongoene och skumpigare väg får man leta efter. Det kändes som att vi åkte allt djupare in i skogen, men plötsligt var vi framme vid ett paradisställe likt resorten i Dirty dancing. Stranden var helt öde, högsäsongen var över, och vi strosade utan skor och tänkte att shit, det här är livet. Och fler överraskningar var att vänta. Jamal hade fixar fram fyrhjulingar och i samlad trupp fräste vi genom skog och mark. Slutdestinationen var sanddynerna och havet. Röda som kräftor återvände vi till hotellet och lunch, vidare tillbaka till huset.
Jag tror att de goda cashewnötterna från ditvägen, måste ha varit dåliga, för på natten sov jag inte mycket. Bilresan tillbaka till Matola var lite av en pärs, men jag överlevde. Fortsättningen på helgen innehöll både fina och jobbiga inslag, men just nu känner både magen och själen frid.

Kioskstopp på vägen.

Man lägger tak.

Ivone drar sitt strå till stacken.

Ivone, hennes man och byggjobbare.

Byggets kök.

Agnes, Terese och Jamal tillbaka i skolbänken.

Tegel.

Xai Xais strand.

Team Mozambique tar siesta.