Flera liter svett

Pusselbitarna börjar falla på plats. Imorse halv sju gjorde vi djupintervjun i Ivones trädgård. Solen gassade och Ivone gled som på ett bananskal genom frågorna. Alla farhågor om att jag inte skulle haja det hon sa spreds för den obefintliga vinden rätt snart, det är alltid lättare när orden kommer mot mig och inte mot någon annan. Så jag begrep. Att det hon gav var fina svar på svåra frågor. Och att myllret av de tankar och den förvirring vi känt, börjar inta en form.

Ikväll kommer mamman på besök. Ivones stora förebild och Afrikas vackraste kvinna. Vi laddar med en dusch. Jag frågade i bilen hem hur mycket svett mätt i mängd de andra trodde att jag avgett under veckorna här. Ivone gissade två liter, jag skulle snarare tro 25-30. Två för varje dag.

Markingenjören snor Terese kläder ur vårt rum, hon tror att den prydliga högen på byrån är smuttvätt, fast den är ett sätt att undvika den frätande lukten i byrålådorna. När vi kom tillbaka för en stund sedan var de nyss tvättade byxorna borta. Igen. De försvann förra veckan också och Terese hade inte hunnit använda dem än. Nu tvättas de alltså ännu en gång. På okänd ort.Själv gömmer jag mina kläder i en papperskasse, fast beslutad att lukta skit tills vi kommer till Sydafrika och en tvättomat.

Inatt kom vakendrömmarna. Jag pratade med kudden om bra bilder som borde tas och Ivone stod i rummets ena hörn och ville starta intervjun. Vaknade vid tre med spänd nacke, försökte somna om men hamnade i halvslummerstressen igen. Hoppade ur sängen vid sex och vi körde stenhårt. Vi förstod att tog vi en paus skulle flytet försvinna.
Nästan två band. Tjejen kan prata. Efteråt slappnade musklerna av och resten av dagen har varit mör och tröttt med huvudvärk. Glad på samma gång, eftersom jag tror att vi fick en riktigt bra intervju och kanske faktiskt kan göra en fin film i slutändan.

Nu kom Terese ut ur duschen. Det är 40 grader ute och hon bär långärmat, stickat. Allt annat är i tvätten. Stackarn. Men hon ser rätt glad ut.


Häng i stan efteråt.